För inte alls så länge sedan råkade jag hitta en "soulmate in creation". Fatta vad inspiration det flödat nu alltså! Jag är så himla glad att det finns nån som rycker lite i trådarna och inspirerar mig att testa nåt nytt i kreativitetens tecken. Nån som kan uppmuntra, se och komma med konstruktiv kritik.
Igår drog han med mig ut på stan för inhandling av duk på ram samt första lilla uppsättningen med akrylfärg. Vettiga penslar lånades av Akrylnarkomanen himself. Några få timmar senare satt vi redo att börja skapa. Efter mången tveksamheter och vissa motivuppdateringar förvandlades så sakteliga min blyertsteckning till något på duk. Visst har jag målat någon tavla förr, men inte med samma tålamod och seriositet som nu.

 


Och en sisådär 7 timmar efter första blyertsdragen ser nu tavlan ut såhär:



Signatur saknas. Och problematiken om att finna den perfekta platsen att hänga upp den på har ännu inte fått sin lösning. Det känns som om den kan behöva två kompisar till... Men hur ska jag hitta fattningen efter detta och våga sätta penseln på ett nytt litet konstverk? Kopior och efterapningar blir av egen erfarenhet sällan som det första, unika exemplaret. En sak vet jag dock; Min första baby stannar hos mig!

Och tack till akrylnarkomanen för bilderna! Själv var jag för inne i målandet för att ens komma på tanken.

Så ser dom ut. Gör jag fler så vet jag vad jag ska göra annorlunda, men dom här sitter då bra och lär nog värma kalla fingrar rätt gott ändå!