Jag tackar ödmjukt min inspirationskälla genom att länka till hennes ofattbart fina verk, som jag kikat på i månader. Har gjort mitt mönster så likt hennes som jag nu kunnat, förutom några förenklingar och lite egen design-touch här och var. Efter kluriga tankar och mer sprättande än jag egentligen vill erkänna så kan jag säga att min nybörjarväska blev klart bättre än jag vågat hoppas på.
 
Reglerbar axelrem var ett måste, och jag hittade till slut det jag sökte hos en skomakare. Hade gärna haft ett större spänne, men det jag fick tag på funkade ändå fint.

Jag är som sagt grymt nöjd, trots några missar. Man drar ju lärdom, och nu har jag redan börjat se nästa väskmönster framför mig. Börja enkelt och avancera!

Han bad mig sy ett till honom, och han åkte själv och handlade tyget till projektet (givetvis ett vattenavvisande sådant). Det var väl en eller två månader sedan... Fram till för några dagar sedan har tyget legat orört, så det var på tiden att jag fick det här skyddet gjort! Och här ser ni resultatet på sin slutplats:



 

Och om det är så lite som en ynka person som nu låtit sig inspireras av detta så kan jag försöka förklara det hela på neanderthalnivå:

Det jag gjorde var att rita av sadelns form på ett papper, och i detta fall lossades hela stången så att sadeln kunde vändas upp och ner på papperet, vilket gjorde det enkelt att följa kanterna med pennan. Jag mätte förstås även tjockleken på sadeln. Där den var som tjockast var måttet ca 7 cm.

Sedan hem och tänka till. Lite halvt figursytt är fint, men den ska ju inte bli ett andra skinn som är svårt att trä över sadeln. Så lite extra utrymme lades till (+sömsmån) när jag klippte ut formen ur tyget.

För att få reda på sitsens omkrets så tog jag hjälp av ett snöre som jag lät gå efter det utklippta tygets ytterkanter. (Enklare att mäta ett rakt snöre än omkretsen på en udda form). Lägg till någon cm eller två så har du alltså vetskapen om hur lång remsan till sidan ska vara. Vad gäller bredden så la jag till 3 cm på mina uppmätta 7 ( =10 cm). Det var i minsta laget, så jag föreslår minst 4.

Nåla ihop tygbitarna, rät mot rät. Jag valde att lägga skarven längst bak och började alltså ca 1 cm in på remsan. Lite knöligt att nåla runtom alltihop, men det går. Jag älskar reduktionsväxeln på min gamla Husqvarna... Det blir så lugnt och kontrollerat då.
Sist i detta moment så sydde jag ihop skarven mitt bak.
Som ett extra moment sydde jag även en fin liten söms längs med ovansidans kant, dels för att sömsmånen inuti skulle lägga sig fint åt rätt håll, och dels för att det ger ett mer proffsigt och välarbetat intryck. Detta var ännu bökigare, men i sakta mak så! Återigen, jag älskar reduktonsväxeln!

Sedan är det bara att vika in nederkanterna och sy en tillräckligt rymlig kanal för resårbandet. Jag lämnade ca 2 cm öppet mitt bak på skyddet. Satte en säkerhetsnål i bandet och drog det igenom kanalen. Och så klart en ordentlig dubbelknut. Eftersom det är öppet där bak nu så är det lätt att byta resårband när man tycker att det gamla gjort sitt.

Man kunde förstås ha försökt mönsterpassa skyddet ännu mer, men det här fick duga. Och pappa blev glad!