Äntligen en sängkappa!!
Så blev den gjord till slut! Den där sängkappan som skulle dölja allt bråte under min högbenta säng. Det måste nog varit ett år sedan eller så som jag bestämde mig för att skaffa en sådan. Sedan dess har jag stört mig nå enormt på hur skräpigt det sett ut så fort man inte har haft överkastet på (vilket är nästan jämt).
Det som främst behövdes var 2,5 gamla "singellakan". De har mest legat och skräpat hos mig sedan jag för ganska många år sedan blev med en 120's säng. (Ska tilläggas att även det översta påslakanet är skapat av två av dessa överblivna gamla lakan.)
Sedan kom jag även på att jag ville sätta dit ett gäng öljetter för att hålla ihop sidorna lite extra. Det såg faktiskt snyggare ut än jag tänkt mig, och jag slipper det där urgulligt tokromantiska. Då kom även två skosnören till användning. Dessa snören kan man ju faktiskt ersätta med vilket band/vilken färg man nu vill ha för tillfället.
Men fråga mig inte hur jag gjorde, för jag har bara knåpat efter förmåga och fått ändra lite hit och dit innan jag slutligen fick ihop det hela.
So much better anyway!!
Nu återstår att få det mysigt i alkoven i övrigt.
Trion är fulländad!
Jag är sjukt less på tonade bakgrunder och har svurit massor under tiden som de växt fram och strulat som fasen. Akryl är inte snällt då eftersom det torkar så snabbt. Och jag kan inte påstå att jag är helt nöjd med den här tavlan heller. Bakgrunden blev inte tillräckligt ljus i övre hörnet. Men jag vågar inte sätta ditt penseln igen, med risk för att jag då måste göra om HELA bakgrunden för att få färgerna att smälta ihop. Men nu är den gjord och jag har tvingat perfektionisten i mig att hålla käft eftersom det är så otroligt skönt att få lägga det här projektet bakom sig!
Så här ser de ut tillsammans ovanför min soffa:
Bildkvaliteten blev som vanligt usel. Men men!
Miyuki-panda!
Det här lilla pyret har en höjd på kanske 4 cm, och den har gjorts av pärlor i olika storlekar, samt nylontråd. Ett riktigt pillergöra som tagit längre tid än planerat och nästan har fått mig att tappa fattningen. Jag vill tro att om jag tar mig för att göra fler, så kommer skavankerna att bli färre, men min första lilla pärlskapelse blev ju inte så tokig ändå.
Nu ska han ner i ett litet paket, och på julafton får han förhoppningsvis en ägare som tycker om honom lika mycket som jag gör.
För den förvirrade som vill testa på att göra en egen så heter det lilla kitet Miyuki Mascot Fan Kit, som består av allt som krävs, inkl utförlig beskrivning. Det finns ett flertal varianter utöver pandan. Miyuki-pärlor finns även att inhandla på lösvikt. Så beskrivningen till detta kit behåller jag till eventuellt sug senare i livet. För en liten figur som man ägnat flertalet timmar på kan nog tänkas bli en uppskattad present till nån när och kär som fascineras av sånt som är smått och sött.
Och så klart; Tack Pia för tips och inspiration! =)
Mössa och randig halsduk
Halsduken blev jag mer nöjd med! Måtten är kring 200x30 cm. Stickad på vanligt vis. Label saknas även här, men den ska på.
Nu är jag duktigt less på att sticka större grejer! Även om jag nog skulle vilja ha en riktig färgexplosion till halsduk också, i lite andra mått. Får se när jag orkar ge mig på nåt sånt...
Tavla nr 2: Eldfågel
Jag har målat en tavla!
Igår drog han med mig ut på stan för inhandling av duk på ram samt första lilla uppsättningen med akrylfärg. Vettiga penslar lånades av Akrylnarkomanen himself. Några få timmar senare satt vi redo att börja skapa. Efter mången tveksamheter och vissa motivuppdateringar förvandlades så sakteliga min blyertsteckning till något på duk. Visst har jag målat någon tavla förr, men inte med samma tålamod och seriositet som nu.
Och en sisådär 7 timmar efter första blyertsdragen ser nu tavlan ut såhär:
Signatur saknas. Och problematiken om att finna den perfekta platsen att hänga upp den på har ännu inte fått sin lösning. Det känns som om den kan behöva två kompisar till... Men hur ska jag hitta fattningen efter detta och våga sätta penseln på ett nytt litet konstverk? Kopior och efterapningar blir av egen erfarenhet sällan som det första, unika exemplaret. En sak vet jag dock; Min första baby stannar hos mig!
Och tack till akrylnarkomanen för bilderna! Själv var jag för inne i målandet för att ens komma på tanken.
Första tumvantarna!
Ett taffligt raggsocksförsök...
En mössa!
Charlie var påtänkt som modell, men han satt bara stilla tills kameran kom fram. Ni ser ju... Så min väldigt stillsamma billig-i-maten-leguan fick ta det jobbet istället. Nu återstor nog bara namnlappen på den mössan. Sedan är den redo att användas! Och jag lovar, den är förödande varm inomhus iaf!
En väska till bara mig!
Jag tackar ödmjukt min inspirationskälla genom att länka till hennes ofattbart fina verk, som jag kikat på i månader. Har gjort mitt mönster så likt hennes som jag nu kunnat, förutom några förenklingar och lite egen design-touch här och var. Efter kluriga tankar och mer sprättande än jag egentligen vill erkänna så kan jag säga att min nybörjarväska blev klart bättre än jag vågat hoppas på.
Reglerbar axelrem var ett måste, och jag hittade till slut det jag sökte hos en skomakare. Hade gärna haft ett större spänne, men det jag fick tag på funkade ändå fint.
Jag är som sagt grymt nöjd, trots några missar. Man drar ju lärdom, och nu har jag redan börjat se nästa väskmönster framför mig. Börja enkelt och avancera!
Och så ett sadelskydd till pappa!
Han bad mig sy ett till honom, och han åkte själv och handlade tyget till projektet (givetvis ett vattenavvisande sådant). Det var väl en eller två månader sedan... Fram till för några dagar sedan har tyget legat orört, så det var på tiden att jag fick det här skyddet gjort! Och här ser ni resultatet på sin slutplats:
Och om det är så lite som en ynka person som nu låtit sig inspireras av detta så kan jag försöka förklara det hela på neanderthalnivå:
Det jag gjorde var att rita av sadelns form på ett papper, och i detta fall lossades hela stången så att sadeln kunde vändas upp och ner på papperet, vilket gjorde det enkelt att följa kanterna med pennan. Jag mätte förstås även tjockleken på sadeln. Där den var som tjockast var måttet ca 7 cm.
Sedan hem och tänka till. Lite halvt figursytt är fint, men den ska ju inte bli ett andra skinn som är svårt att trä över sadeln. Så lite extra utrymme lades till (+sömsmån) när jag klippte ut formen ur tyget.
För att få reda på sitsens omkrets så tog jag hjälp av ett snöre som jag lät gå efter det utklippta tygets ytterkanter. (Enklare att mäta ett rakt snöre än omkretsen på en udda form). Lägg till någon cm eller två så har du alltså vetskapen om hur lång remsan till sidan ska vara. Vad gäller bredden så la jag till 3 cm på mina uppmätta 7 ( =10 cm). Det var i minsta laget, så jag föreslår minst 4.
Nåla ihop tygbitarna, rät mot rät. Jag valde att lägga skarven längst bak och började alltså ca 1 cm in på remsan. Lite knöligt att nåla runtom alltihop, men det går. Jag älskar reduktionsväxeln på min gamla Husqvarna... Det blir så lugnt och kontrollerat då.
Sist i detta moment så sydde jag ihop skarven mitt bak.
Som ett extra moment sydde jag även en fin liten söms längs med ovansidans kant, dels för att sömsmånen inuti skulle lägga sig fint åt rätt håll, och dels för att det ger ett mer proffsigt och välarbetat intryck. Detta var ännu bökigare, men i sakta mak så! Återigen, jag älskar reduktonsväxeln!
Sedan är det bara att vika in nederkanterna och sy en tillräckligt rymlig kanal för resårbandet. Jag lämnade ca 2 cm öppet mitt bak på skyddet. Satte en säkerhetsnål i bandet och drog det igenom kanalen. Och så klart en ordentlig dubbelknut. Eftersom det är öppet där bak nu så är det lätt att byta resårband när man tycker att det gamla gjort sitt.
Man kunde förstås ha försökt mönsterpassa skyddet ännu mer, men det här fick duga. Och pappa blev glad!
Två små väskor från förr
Det var några år sedan jag gjorde dessa nu. 2003 kanske, minns inte så väl. De är ju då i linne, och den gröna har jag kvar. Fast eftersom jag inte använde något stadgande mellan yttertyg och foder så syns det direkt när man har något lite tyngre i den. Dessutom har jag använt kardborre som stängningsfunktion, vilket har sina nackdelar. Inte vidare rymlig är den heller. Men ändå, det var en inte helt rutten början, eller hur?
Dörr blev sänggavel!
Först har lös färg skrapats bort, och sedan har dörren fått två lager vit lasyr, så tunn att det knappt märks, mest för att det skulle vara lätt att torka med trasa och litegrann för att det skulle se liiite mer enhetligt ut, utan att det mörka skulle försvinna.
Min syster älskar ord som får en att le och tänka till, så hon hade köpt "KÄRLEK" i trä att limma fast på gaveln.
Som ni kanske ser så blev den rätt övermäktig när den hamnade på väggen. Den kanske hade kunnat få sitta lite lägre, men än så länge saknas ju sänglampor och de där vita, nötta sängborden som jag lovat att hålla utkik efter. Vi tror båda att det kommer se mindre lustigt ut när allt är på plats och hela rummet inretts klart.
Men här ser ni åtminstone början på något tjusigt!
Ett linne!
Det är hur som helst inte ofta man börjar med nåt slarvigt i tanken och det slutar med nåt som man känner sig riktigt nöjd med! Det brukar liksom fungera åt andra hållet...
Just ja... Idag fick jag hämta ut mina böcker! Kanske tur att dom inte kom tidigare, för då hade jag nog inte i ren frustration kommit mig för att sy detta linne!
Barnsligt värre...
Kan man inte rita fint så får man väl rita lustigt då! Den här har jag alldeles nyss gjort direkt på datorn, ifall ni undrar varför figurerna är så "sladdriga". En viss 23-åring (nämner inga namn, för då blir han nog stött ;)) tyckte jag skulle skilja på "Jag kan rita" och "Jag har ritat". Rätt uppenbart att han anser att jag har failat i mitt försök att rita då, haha... Själv tycker jag ändå att den blev lite charmig!
Några förslag på vad jag skulle kunna nyttja detta grymma mästerverk till?
Den s.k. dagiskassen!
Letade runt lite och har på flertalet sybloggar hittat modeller baserade på knåpmoderns dagiskasse. Så jag bestämde mig för att testa med lite tyg som jag hade liggandes här hemma. Sedan ritade jag ut en liknande modell och satte igång. Nu är ju det här med vackra blomtyger inget för en döskallekär typ som jag, men ett prov må ju göras och det behöver inte vara något som absolut måste passa mig. Väskan har dock fått ett svart fodertyg och det blev faktiskt en trevlig kontrast. Ska tilläggas att jag inte följde beskrivningen helt, men man är ju fri att göra lite som man vill!
Och visst blev det lite skavanker, man det är ju sånt man ska lära sig utav!
Artistic
Ett tråkigt plagg hittat på ett reabord på Carlings.
Motivet hittat på nätet (ja, det var "free"), texten omgjord till mitt personliga "ARTISTIC".
Schablontryck.
What do you think?
En egotavla!
Att ta en egen bild, redigera i bildbehandlingsprogram om man nu känner för det, skicka in den för framkallning och slutligen rama in den... Det hör väl också till pyssel? En unik och personlig tavla dessutom. Som ni vet, eller åtminstone kan utläsa från min header, så älskar jag sånt som är just personligt.
Detta foto mäter 30x40 cm. Med passepartout blev den 40x50. Ramen "RIBBA" inhandlades på IKEA för det för ett väldans förmånligt pris. Det är inte den tunnaste ramen heller, alltså är den helt i min smak!
Jag kan bara konstatera att det är som dom säger: Ett färgfoto framhävs bättre av en svart passepartout, och en svartvit bild ser bäst ut med vit passepartout. Jag var ändå tvungen att testa med svart då mina övriga små personliga tavlor har just svart. Men så är de aningen mer färggranna också.
Just! Jag låter Proprint framkalla mina digitala bilder. Kan rekommenderas! Sen att jag har turen att ha dom i just den stad jag bor, det gör ju inte saken sämre.
Ett monster till sthlms-systern!
Kär igen. Jag faller pladask för vissa ansiktsuttryck och former... Sånt där som verkar ge en skapelse en alldeles egen själ.
Detta lilla monster, glupsk nog att svälja en mobil, fick färdkost á la usb-minne. Eller... Egentligen var det väl minnet som skulle få ligga mjukt på tillbakaresan till min syster. Men i så fall fick den ett otroligt bra skydd i form lilla monstret. =)
Nu blev han till av det jag hade hemma, vilket resulterade i ett "axelremmen" bör bytas ut mot nåt finare och bättre. Men det verkade min syrra vara införstådd i.
Klart han blev charmig! Det tycker iaf jag och hans nyblivna ägare! =)
Stickad halsduk
Rätstickning, ca 70 uppläggsmaskor på stickor 4-4,5.
8 nystan och ca 2,5 meter senare = Klaaaar!!
Detta maffiga exemplar råkar mäta dryga 50 cm i bredd!
I'm so happy! Happy happy happy!
