En stege till klätterväxten...
Nu står den där. Lite lagom provisoriskt lutad mot klätterställningen av plast som solkat ner fasaden bra länge nu. Därför visar jag bara nederdelen av stegen.
Vid ett efterlängtat besök i sommarstugan i Öviks skärgård för en dryg vecka sedan tog jag, sambon och vår nya lilla familjemedlem, havanaisen Boss, en promenad till en stenig strand på andra sidan ön. Där gick jag runt och samlade drivved medan sambon satt i solen och njöt av utsikten.
Strax efter hemkomsten därifrån satte jag mig ner för att knyta ihop min lilla stege med något slags natursnöre... Märkte relativt fort att det inte alls såg så som jag hade föreställt mig. Skräpigare stege är nog svår att hitta. Ful och ranglig som tusan. Och snörena satt allt lösare. Så igår, efter några dagars funderingar, bestämde jag mig för att borra och skruva istället. Gjorde detta från baksidan av stegen så att inga skruvskallar skulle bli synliga, å hej vad fint och stadigt det blev!
Nu har jag ett fysiskt minne av mitt paradis i rabatten här hemmavid! Tror det kommer bli fint när min Clematis växt till sig och börjat klättra på stegen.
Som en kopp med kall mjölk...
Tänk att ett så enkelt pyssel kan skapa en sådan mysig stämning...
Jag har under mitt sökande inte haft någon vidare tur att hitta någon ensam och riktigt fin gammal kopp att gjuta ljus i, för en hel servis vill jag då knappast köpa för att sådant ändamål. Så det fick bli enkel mugg med ett budskap att låta sig bli påmind om. Dock måste jag erkänna att jag ändå är nöjd med valet. En sådan här borde ju hitta sin plats i så gott som alla hem.
